BAKGRUND
Uppskattningsvis 7 % av världens befolkning bär på förändringar i hemoglobingenen vilket gör hemoglobinopatier till den vanligaste ärftliga sjukdomen i världen. Samlingsbegreppet hemoglobinopatier kan delas upp i:
Â
- Talassemi (framför allt alfa(α)- och beta(β)-talassemi
- Hemoglobinvarianter (exempelvis Hemoglobin S, C med flera, se behandlingsöversikt - Sickelcellsanemi och andra sickelcellssjukdomar)
Den syrebindande hemoglobinmolekylen består av fyra globinkedjor. Efter nyföddhetsperioden utgörs hemoglobinet huvudsakligen av hemoglobin A (HbA) som är sammansatt av två α- och två β-globinkedjor. Talassemier nedärvs autosomalt recessivt (Socialstyrelsens hemsida). På kromosom 16, som utgör mall för produktionen av α-globulinkedjan, finns två α-gener (HBA1 och HBA2). De flesta alfa-talassemiförändringar innebär att en eller flera av de fyra α-generna (två från respektive förälder) är inaktiverade (se Tabell 1). Vid HbH-talassemi ses oftast en moderat hemolytisk anemi med splenomegali.
Vid β-talassemi är genen på kromosom 11 påverkad. Genuttrycket för β-talassemier kan beskrivas som: β++ = lätt nedsatt, β+ = måttligt nedsatt, β0 = kraftigt nedsatt. Talassemier kännetecknas således av nedsatt produktion av globulinkedjor och kan kliniskt delas in i (i fallande svårighetsgrad):
Â
- Talassemia major (TM)
- Talassemia intermedia
- Talassemia minor
- Talassemia minima
Alfa-talassemi förekommer framför allt i befolkningar från Sydostasien medan beta-talassemi är vanligast i Medelhavsområdet, norra Afrika, Mellanöstern, Indien och Sydostasien. I takt med att människor immigrerar har talassemier blivit vanligare i Sverige.
Tabell 1.
Diagnos/fenotyp | Fördelning av globingener alt uttryck | Röda blodkroppar | Hemoglobin- fraktioner |
Symtom |
Alfa-talassemi | Â | |||
Normalt | αα/αα | Hb och MCH normalt | Normalt | Inga |
Heterozygot1 α+ = talassemia minima | -α/αα | Normalt Hb MCH < 27 pg |
Normalt | Inga, lätta avvikelser i blodstatus |
Homozygot2 α+-talassemi = talassemia minor | -α/-α | Normalt eller lätt sänkt Hb MCH < 26 pg |
Normalt | Mild anemi, påverkat blodstatus |
Heterozygot α0-talassemi = talassemia minor | --/αα | Normalt eller lätt sänkt Hb MCH < 24 pg |
Normalt | Mild anemi, påverkat blodstatus |
Heterozygot α-talassemi, a+/a0-talassemi = HbH talassemi (3) |
--/-α | Hb 80-100 g/L MCH < 20 pg |
HbH ≈ 10-20 % | Varierande kronisk hemolytisk anemi |
Homozygot α0-talassemi = Hb Barts hydrops fetalis |
--/-- | Hb < 60 g/L MCH < 20 pg |
HbBarts 80-90 % Hb Portland ≈ 10-20 % HbH < 1 % |
Livshotande om inte behandling påbörjas intrauterint |
Beta-talassemi | Â | |||
Heterozygot β-talassemi = talassemia minor | β++ β+ β0 |
Hb 90-150 g/L (män) Hb 90-130 g/L (kvinnor) MCV 55-75 fL MCH 19-25 pg |
HbA2 > 3,2 % HbF 0,5-6 % |
Mild anemi |
Homozygot β-talssemi = β-talassemia major Compound3 heterozygot β-talssemi = β-talassemia major |
β+/+ β0/β0 β+/β0 |
Hb < 70 g/L MCV 50-60 fL MCH 14-20 pg |
HbA2 varierande HbF upp mot 100 % |
Allvarlig sjukdom med livslång transfusions- krävande anemi |
Mild homozygot eller compound heterozygot β-talassemi = β-talassemia intermedia |
β+/β+ β+/β+ β+/β0β0/β0 + annan modiferande gen |
Hb 60-100 g/l MCV 55-70 fL MCH 15-23 pg |
HbA2 varierande HbF 70-90 % |
MÃ¥ttlig sjukdom med varierande transfusionsbehov |
1 Heterozygot, en av de två varianterna av genen (allelerna) på respektive kromosompar är förändrad. En allel ärvs från fadern och den andra allelen från modern.
2 Homozygot, identisk förändring av allel har nedärvts (se även heterozygot)
3 Compound heterozygot, en förändring är nedärvd till ena allelen på en kromosom och en annan förändring av allelen i den andra kromosomparet.
För TM patienter som haft tillgång till modern behandling, god följsamhet till behandling och uppföljning är livslängden inte reducerad. Uppskattningsvis finns det ca 90 patienter med TM i Sverige.
Svensk förening för hematologi har utkommit med ett vårdprogram och patientinformation för talassemi. Dessa hittas på föreningens hemsida.
Â
SYMTOM
Ofta ses symtom innan 2 års ålder i form av:
Â
- Blekhet
- Lättirritabilitet
- Avsaknad av aptit
- Ikterus
- Tillväxthämning
- Besvärande hepatosplenomegali
PROVTAGNING/DIAGNOS
Kliniska symtom ger en vägledning men misstanken kan stärkas vid laboratoriemässiga tecken mikrocytär anemi med ineffektiv erytropoes:
Â
- Förekomst av erytroblaster perifert
- Ökat LD
- Högt bilirubin
- Lågt eller omätbart haptoglobin
Med hemoglobinfraktioner (Hb-elfores) eller DNA-diagnostik kan diagnosen fastställas.
Â
KOMPLIKATIONER HOS TRANSFUNDERADE TM-PATIENTER
Obehandlade barn med TM dör innan 10 års ålder. Transfunderade patienter med TM drabbas ovillkorligen av sekundär hemokromatos (efter 25-30 enheter blod) och kräver kelatbehandling (se behandlingsöversikt - Hemokromatos, sekundär). Nedan följer vanliga symtomatiska komplikationer – mer detaljerat erhålls på Thalssemia International Federations hemsida (länk).
Pulmonell hypertension
Ovanlig komplikation som yttrar sig i form av progredierande trötthet och andfåddhet. Utredning med laboratorieprovet ProBNP kan bli aktuellt liksom transthorakalt ultraljud av hjärtat. Behandlingen sker i samråd med specialistcentra för pulmonell arteriell hypertension (se behandlingsöversikt - Pulmonell arteriell hypertension (PAH)).
Leversjukdom
Leverskada sekundärt till virushepatit eller sekundär hemokromatos kan ge symtom som vid levercirros (se behandlingsöversikt - Levercirros).
Vid konstaterad leverskada bör behandling mot bakomliggande orsak initieras/intensifieras och monitorering av leverfunktion och följdsjukdomar (t ex hepatocellulär cancer) inledas/intensifieras, gärna i samråd med hepatolog. För asymtomatisk TM-patient rekommenderas kontroll av leverprover var 3-6 månad. Hepatit A- och B-vaccination rekommenderas, och hepatit C-status bör vara känt och kan behöva upprepas.
Gallstenar
Patienter med TM har en ökad förekomst av gallstenar. Gallblåsan tas ofta bort, om det föreligger gallstenar, vid en eventuell splenektomi. (Se behandlingsöversikt - Gallsten).
Endokrina och skeletala bekymmer
Normal tillväxt och utveckling kan åstadkommas genom att hålla ett hemoglobinvärde över 90-100 g/L. Alldeles oavsett kan pubertal tillväxt och könsmognad påverkas sekundärt till endokrin påverkan till följd av sekundär hemokromatos. Järninlagringen kan leda till:
Â
- Försämrad endokrin funktionen av bukspottkörteln (se behandlingsöversikt - Insulinresistens)
- Hypotyreos
- Hypoparatyreoidism (se behandlingsöversikt - Hypokalcemi)
- Sekundär osteoporos
- Påverkan på gonaderna (hypogonadism se behandlingsöversikt - Hypofyssjukdomar, utredning)
- D-vitaminbrist
Ã…rlig screening av laboratorieprover avseende ovan rekommenderas.
Extramedullär blodbildning
En dramatisk skillnad jämfört med andra kroniska anemier är patienternas benägenhet att utveckla extramedullär blodbildning. I extremfallen kan den erytroida märgproduktionen invadera och förstöra benkortex, och leda till ektopiska öar (pseudotumörer) av hematopoes i t ex thorax, bäckenet eller sinus. Dessa expansiva förändringar kan trycka på omgivande vävnad och leda till smärta och nervpåverkan.
Behandlingen består i att minska den endogena erytropoesen med till exempel intensifierade blodtransfusioner, hydroxiurea (Hydrea) eller att behandla lokalt med radioterapi.
Smärta
Led- och skelettsmärta är vanligt. Reumatologisk sjukdom, sekundär hemokromatos- och läkemedelsassocierad smärta, p g a kelatbehandling, bör uteslutas. Om mer lokaliserad smärta bör radiologi övervägas.
Graviditetsönskan/fertilitet/graviditetsrelaterade
Innan en graviditet uppstår bör paret utredas avseende hemoglobinopati. Fertiliteten kan vara nedsatt och bör handläggas i samråd med ett IVF-center. Möjlighet till preimplatorisk fosterdiagnostik finns. Kvinna med TM och graviditetsönskan bör noga screenas för organkomplikationer och behandlingen anpassas innan konstaterad graviditet. Graviditet bör handläggas multidisciplinärt i samråd med specialistmödravården.
Splenomegali/hypersplenism
Den kraftiga hemolysen vid TM leder till en progressiv överaktivitet och tillväxt av mjälten (hypersplenism respektive splenomegali). Efter inledandet av blodtransfusioner kan splenomegalin bromsas. Det finns patienter som utvecklar hypersplenism utan splenomegali.
Om erytrocyttransfusionsbehovet är över 250-275 ml/kg per år bör splenektomi övervägas. Vanligt symtom vid splenomegali är ett milt obehag under vänster revbensbåge. Tidig mättnadskänsla kommer ofta senare.
Vid progredierande hypersplenism noteras sjunkande trombocyter och leukocyter och patientens erytrocyttransfusionsbehov kan öka liksom infektionsrisken och risken för blödningar.
Tromboemboliska komplikationer
Patienter med TM, i synnerhet β-talassemi, har en ökad risk för venösa och arteriella tromboser. Denna risk ökar flerfaldigt efter splenektomi. Konventionella riskfaktorer för arteriovenösa tromboser saknas ofta, vilket belyser att patofysiologin skiljer sig. Det saknas studier på primärprevention avseende patienter med TM. Ökade transfusioner har visat sig minska risken för tromboser och ibland reducera behovet av splenektomi. Även acetylsalicylsyra och eventuellt hydroxiurea kan ha antitrombotisk effekt.
Infektioner
Bakteriella komplikationer är väsentlig orsak till morbiditet och mortalitet. Riskökningen anses bero på i förekommande fall genomgången splenektomi, sekundär hemokromatos och, beroende på preparat, järnkelerare. Antibiotikaprofylax kan erbjudas några år efter splenektomi hos barn och regelbunden vaccination mot influensa och pneumokocker rekommenderas.
Â
SJUKDOMSMODIFIERANDE BEHANDLING
Transfusioner
Syftet med blodtransfusioner är främst att höja livskvalitén, minska expansionen av erytropoes i benmärgen och minska extramedullär blodbildning.
Transfusionsbehandlingen bör ske med så typlikt blod som möjligt. Det innebär att Blodcentralen ska ha vetskap om att det är en patient med kroniskt transfusionsbehov, och gjort utvidgade tester för att karaktärisera patientens blod.
Allogen stamcelltransplantation
Den första kurativa allogena stamcellstransplantationen utfördes 1982. Valet av donator för stamcellerna och komplikationer till sjukdomen påverkar risken med ingreppet som företrädelsevis genomförs i barn- och ungdomsåren. Bäst resultat erhålls om donatorn är ett HLA-matchat syskon, men ibland kan en obesläktad HLA-matchad donator eller navelsträngsblod från syskon bli aktuellt.
Fetal globinproduktion
En cochrane-rapport påvisade ingen effekt av hydroxyurea vid transfusionskrävande talassemi. Globalt sätt, och i enstaka studier, har en positiv (övergående?) effekt noterats.
Genomterapi
Flera kliniska studier pågår internationellt med lovande resultat. I Europa fanns preparatet Zynteglo godkänt men företaget drog tillbaka sitt marknadsföringstillstånd. Andra företag är på gång.
Preparat under utveckling
Luspatercept (Reblozyl), en activin-receptor-ligand-fångare, blev godkänd i Eu 2020. Luspatercept leder till minskat transfusionsbehov vid transfusion- och transfusionsoberoende beta-talassemi. NT-rådet är inte klara med dess bedömning av preparatet.
Fas III studier med Mitapivat (aktiverar pyruvatkinas som höjer ATP i röda blodkroppar) och Fas II med IMR-687  (länk inducerar fetalt hemoglobin) pågår i bl a Köpenhamn. Även studier med Jak2-inhibitorer, hepcidinagonister, TMPRSS6-modulering, pågår med lovande preliminära resultat.
UPPFÖLJNING
Lab, klinik, eventuella biverkningar behöver regelbundet följas vid fastställd sjukdom. Det är önskvärt att patienten får ett multidisciplinärt stöd av yrkesutövare väl förtrogna med sjukdomen. Checklista för kontroller kan erhållas på Thalassemia International Federations hemsida (länk).
Â
ICD-10
Beta-talassemi D56.1
Â
Referenser
Â
An overview of current treatment strategies for β-thalassemia. Cappellini MD, Viprakasit V, Taher AT. Expert Opinion on Orphan Drugs 2014 2:7 , 665-679. Länk
Guidelines for the Management of Transfusion Dependent Thalassaemia, 3rd Edition (2014) - Cappellini MD, Cohen A, Porter J, Taher A, Viprakasit V. Ebok. Länk
Khandros E, et al. Beta Thalassemia: Monitoring and New Treatment Approaches. Hematol Oncol Clin N Am 33 (2019)339-353. Länk
European Medicines Agency. Zynteglo. Länk
European Medicines Agency. Reblozyl. Länk
Rayan Bou-Fakhredin, et al. Emerging therapies in beta-thalassemia: toward a new era in management. Expert Opin Emerg Drugs. 2020 Jun;25(2):113-122. Länk