Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.

Gonorré, genital

FÖRFATTARE

Överläkare Tomas Richtnér, /

GRANSKARE

Professor Lars Hagberg, Infektion/Göteborgs Universitet

UPPDATERAD

2022-05-21

SPECIALITET
INFORMATION
INNEHÅLL


BAKGRUND
 

Sedan mitten av 1990-talet har antalet rapporterade gonorréfall i Sverige ökat från 211 fall 1996 till 3245 fall 2019. En påtaglig ökning har setts sedan 2009. Under 2019 ökade gonorré i alla åldersgrupper hos både män och kvinnor. Majoriteten var smittade i Sverige. 73 % av fallen utgjordes av män. Gruppen män som har sex med män utgjorde hälften av alla rapporterade fall. Under 2020 och 2021 minskade antalet rapporterade fall av gonorré troligen till följd av covid19-pandemin. 2692 fall rapporterades 2020 och 2736 fall 2021.

 

SYMTOM

 

Okomplicerad gonorréinfektion drabbar cylinderepitelet i uretra, cervix och rektum. Viktigaste symtom är miktionssveda och flytning. Tyst infektion är vanligt förekommande framför allt hos kvinnor.

Inkubationstiden för gonorré är kort, endast ett fåtal dagar.

Gonorré kan kompliceras av epididymit (män) och salpingit (kvinnor). Dessa komplikationer ses oftare vid klamydiainfektion.



KLINISKA FYND

 

  • Sekretion från uretra
  • Vaginal flytning

 

 

 

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

Differentiering mellan gonorré och infektion orsakad av Chlamydia trachomatis (klamydia) eller Mycoplasma genitalium (mykoplasma) är ofta omöjlig utifrån anamnes och kliniska fynd. All provtagning för misstänkt gonorré bör därför kombineras med provtagning för klamydia och eventuellt också för mykoplasma genitalium.

Gonorré har kortare inkubationstid och är oftast mer purulent än klamydia eller mykoplasma.

Ospecifik uretrit (icke-gonorrhoisk, icke-klamydiauretrit, icke-mykoplasmauretrit) är vanlig orsak till uretrit hos män och är sannolikt en STI i de flesta fall. Diagnosen ställs genom fynd av mer än fyra polymorfkärniga leukocyter per synfält i minst fem synfält (1000 x förstoring, metylenblåfärgat utstryk från utetra).

Symtomen flytning och sveda är ospecifika hos kvinnor och utredningen måste omfatta såväl bakteriella STI och trichomonas som endogena kolpiter (candidos och bakteriell vaginos).



Provtagning
 

Gonorré kan diagnostiseras med direktprov för mikroskopering, nukleinsyra amplifieringstest, så kallade NAATs (till exempel PCR) samt med gonorréodling.

Falskt positiva NAATs kan ses i grupper med låg prevalens av gonorré. För att säkerställa diagnosen krävs därför att ett konfirmerande NAAT med annan målgen hos Neisseria gonorrhoeae urförs på samma prov. Detta torde vara rutin på de flesta laboratorier innan provet svaras ut. Provtagning sker enligt anvisningar från lokalt laboratorium. Provtagningslokal bestäms av patientens sexuella aktivitetsmönster. Ju fler lokaler som prov tas från, desto större träffsäkerhet. För en van undersökare har direktmikroskopi av gonokocker hög sensitivitet vid provtagning hos män, men lägre hos kvinnor (maximalt 50 %). Specificiteten är praktiskt taget 100 %.

Prov för NAATs kan tas från urin, (uretra, dock sällan indicerat), vagina, cervix, svalg och rektum.

Hos män tas gonorréodling från sekret i främre delen av uretra (inget krav på stort provtagningsdjup, men låt pinnen vila några sekunder – rotera inte!). Efter sexualanamnes även prov från svalg och rektum.

Hos kvinnor tas prov för gonorréodling rutinmässigt från cervix och uretra. Vid påtaglig misstanke även från svalg och rektum.

Vid konjunktivit överväg gonorréodling från ögat.

Har patienten inga symtom kan det ofta räcka med prov för NAATs. Vid ett positivt NAAT ska dock diagnostiken kompletteras med prov för gonorréodling och resistensbestämning. Skriv akutremiss till STI-mottagning så tas gonorréodlingen där före behandling som ges vid samma tillfälle och innan odlingssvar föreligger. Resistensbestämningen är viktig vid uppföljning för att minska risken för spridning av resistenta stammar.

Efter utlandskontakt bör, utöver prov för gonorré och klamydia, även serologiska undersökningar utföras avseende syfilis och HIV-infektion.



BEHANDLING

 

Behandling av gonorré bör ske av venereolog eller i samråd med sådan, bland annat med hänsyn till resistensproblematiken.

Om behandling sker innan resistensbestämning finns tillgänglig, ges ceftriaxon (Rocephalin) 1 g intramuskulärt som engångsdos eller spektinomycin (Trobicin) 2 g intramuskulärt som engångsdos. Spektinomycin kan ges vid penicillinallergi. Det senare preparatet är licenspreparat och har dålig effekt vid svalggonorré.

 

Alternativ behandling: Cefixim 400-800 mg peroralt som engångsdos (licenspreparat). Behandlingssvikt för detta preparat kan ses vid svalggonorré även vid känslig stam. Cefixim kan vid svalggonorré kombineras med azitromycin 2 g peroralt. Cefixim rekommenderas endast om ceftriaxon inte finns tillgängligt eller om intramuskulär injektion inte kan ges. OBS! Cefixim ska användas med försiktighet till patienter över 60 år, vid samtidig behandling med kortikosteroider, vid njursjukdom samt till organtransplanterade.

 

Förutsatt att stammen är känslig för ciprofloxacin kan behandling ges med ciprofloxacin 500 mg per oralt som engångsdos.

 

 

UPPFÖLJNING

 

Gonorréinfektion är anmälningspliktig enligt Smittskyddslagen och smittskyddsanmälan och smittspårning ska göras. Smittskyddsanmälan ska göras av den klinik som har tagit provet.
 

  • Snabb och effektiv smittspårning är av yttersta vikt. Sköts i regel bäst av annan person än den behandlande läkaren, till exempel av kurator på STI-mottagning.
     
  • Kontrollprov tas med NAATs 2 veckor efter avslutad behandling. Vid kvarstående besvär görs även gonorréodling.
     
  • Återbesöket innebär också kontroll av epidemiologin. En adekvat behandlad patient som återkommer med positiv odling är troligen reinfekterad. Falsk positiv NAAT är inte alldeles ovanligt särskilt vid rektal-och svalg i upp till 4-6 veckor efter behandlingsstart.

 

 

 

LÄNKAR
 

SSDV, Sektionen för venereologi, rekommendationer, gonorré

Smittskyddsblad - Gonorré

 


ICD-10

Gonokockinfektion i könsorganen och de nedre urinvägarna utan abscess i periuretrala eller accessoriska körtlar A54.0
Gonokockcervicit UNS A54.0A
Gonokockuretrit UNS A54.0C
Gonokockvulvovaginit UNS A54.0D
Gonokockbalanit (akut) (kronisk) A54.0E
Gonokockorsakad lymfangit i penis A54.0F
Gonokockinfektion i könsorgan och nedre urinvägar utan abscess, ospecificerad A54.0X
Gonokockinfektion i könsorganen och de nedre urinvägarna med abscess i periuretrala och accessoriska körtlar A54.1
Gonokockpelviperitonit och andra gonokockinfektioner i urin- och könsorganen A54.2
Gonokockinfektion, ospecificerad A54.9
Riktad hälsokontroll avseende gonorré Z11.3B
Kontakt med och exponering för gonorré Z20.2A

 

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

Kommentera >>

Lämna ett svar

Tack för din kommentar!


Prenumerera på våra nyhetsbrev