Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt.

Mycoplasma genitalium, infektion

FÖRFATTARE

Med dr, överläkare Eva Björnelius, Hudkliniken/Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge

GRANSKARE

Professor Lars Hagberg, Infektion/Göteborgs Universitet

UPPDATERAD

2021-04-16

SPECIALITET
INFORMATION
INNEHÅLL

BAKGRUND

 

Mycoplasma genitalium (M. genitalium) är en av de minsta bakterierna som sekvenserats. M. genitalium är långsamväxande och mycket svårodlad men kan diagnostiseras med nukleinsyraamplifieringstest (NAAT). Det är inte känt hur lång inkubationstiden är. Bakterien saknar cellvägg och kan därför inte behandlas med β-laktamantibiotika. Resistensutveckling mot de makrolider och kinoloner som används vid behandling är ett tilltagande problem.

M. genitalium överförs genom sexuell kontakt. Infektion kan vara helt symtomfri men ger ibland uttalade uretrit- och cervicitsymtom. Uppåtstigande infektioner förekommer, men risken för komplicerade infektioner är lägre än vid klamydiainfektion. Fler studier behövs för att bedöma hur hög risken är att infektion med M. genitalium leder till infertilitet och graviditetskomplikationer hos kvinnor. Studier av män har tydligt visat att M. genitalium är en orsak till NGU (Non-gonococcal urethritis). Flera studier har också visat att den vanligaste lokalisationen av M. genitalium hos män som har sex med män är rektalt och att bakterien kan ge proktitsymtom.

Infektionen är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen och behandling är inte kostnadsfri.

 

Epidemiologi
 

I Sverige uppskattas att infektion med M. genitalium är lika vanlig som klamydia på mottagningar för sexuellt överförbara sjukdomar men nationell statistik saknas. Studier världen över visar varierande prevalens beroende på vilken population som undersöks.


 

SYMTOM OCH KLINISKA FYND

 

Infektion med M. genitalium kan ge liknande symtom som vid klamydia och kan också vara helt symtomfri.

Kvinnor:
 

  • Vaginala flytningar
  • Cervicittecken (mukopurulent flytning)
  • Dysuri
  • Genital klåda
  • Lågt sittande buksmärtor
  • Mellanblödningar
  • Tecken på salpingit

 

Män:
 

  • Flytning från uretra
  • Dysuri
  • Uretraklåda
  • Balanit
  • Tecken på epididymit

 

M. genitalium har påvisats i prover från rektalslemhinna samt, enligt fallrapporter, vid konjunktivit och reaktiv artrit.

Mikroskopi av "wet smear" (s k våtutstryk av vaginalsekret) och utstryk från uretra och cervix visar ofta ökat antal polymorfkärniga leukocyter.


 

DIFFERENTIALDIAGNOSER

 

 

 

 

DIAGNOSTIK

 

I dagsläget föreligger inte sådana data om prevalens och komplikationer som skulle motivera ett screeningprogram för infektion med M. genitalium.

 

Indikation för testning

Sektionen för Venereologi inom SSDV (Svenska Sällskapet för Dermatologi och Venereologi) avråder från allmän screening av M. genitalium. Prevalensen är låg i den allmänna populationen och bland asymtomatiska. En ökande antibiotikaresistens begränsar våra behandlingsmöjligheter. Det finns endast ett fåtal antibiotika att tillgå och det verkar rimligt att för närvarande främst testa och behandla personer med symtom av infektionen.

Det är önskvärt att patienter med symtom och tecken på en sexuellt överförbar infekton (uretrit, cervicit m m) provtas för klamydia, gonorré och M. genitalium.  Om patienten inte har uttalade symtom kan i regel provsvar inväntas, korrekt antibiotikabehandling ges och risken minskas för resistensutveckling.

Provtagning rekommenderas:
 

  • Vid symtom och kliniska tecken på uretrit/cervicit/proktit
  • Vid kvarstående symtom efter klamydiabehandling om prov för M. genitalium inte tagits primärt
  • Vid utredning av salpingit och epididymit
  • Av partner (i pågående relation) till patient med M. genitalium-infektion

 

Provtagning inför invasiva ingrepp som kirurgisk abort och spiralinsättning kan övervägas. Frikostig provtagning rekommenderas vid recidiverande bakteriell vaginos, långdragen buksmärta, vid upprepad “UVI” där urinodling är negativ samt vid konjunktivit och reaktiva artriter.


Nukleinsyraamplifieringstester
 

Exempelvis PCR eller TMA-tester, se lokalt laboratoriums anvisningar. Provtagning 10-14 dagar efter misstänkt smittotillfälle.
 

  • Män: urinprov, första portionen urin.
     
  • Kvinnor: självtaget prov eller prov i samband med gynekologisk undersökning, från slidan (vaginalsekret) i transportmedium eller i första portionen urin. Som enskilt prov är prov på vaginalsekret mest känsligt.

 

Sekretprover kan också tas från rektalslemhinna och från öga.

Tester där diagnostik av makrolidresistens ingår primärt finns nu vid de flesta större laboratorier i Sverige. Tester för att påvisa resistens mot moxifloxacin finns inte tillgängliga i Sverige men kan ibland vara relevanta vid behandlingssvikt. Prover för att undersöka moxifloxacinresistens kan skickas till Statens Serum Institut i Köpenhamn.


 

BEHANDLING OCH RESISTENS

 

Makroliden azitromycin är det antibiotikum som hittills visat bäst behandlingsresultat kliniskt och i studier. Makrolidresistent M. genitalium begränsar nu användandet. I Sverige finns några studier som visat en makrolidresistens på cirka 20-25 %, betydligt högre siffror ses i studier från andra europeiska länder och från Japan, Kina, Australien och USA. Även vid behandling med andrahandspreparatet moxifloxacin ses en ökande resistens.

Avvakta svar på om makrolidresistens föreligger innan behandling ges och upprepa inte behandling med azitromycin vid kvarvarande infektion efter primär behandling!
Om behandling behöver ges (vid uttalade symtom) i väntan på provsvar ge tablett doxycyklin 100 mg x 2 i 7 dagar – den behandlingen sänker ”bacterial load”. Förbehandla alltid patienter med QTc-förlängande läkemedel med doxycyklin. Detta för att försöka undvika resistensutveckling under azitromycinbehandlingen och därmed kunna undvika att ge dessa patienter behandling även med moxifloxacin.

Rekommenderad behandling i Sverige: tablett azitromycin 500 mg x 1 dag 1, 250 mg x 1 dag 2-5. Undvik att behandla med engångsdos azitromycin på grund av hög risk för resistensutveckling. Tetracykliner är oftast inte effektiva mot M. genitalium men sänker "bacterial load".

Vid behandlingsssvikt med azitromycin eller vid känd azitromycin-resistens kan tablett moxifloxacin 400 mg x 1 i 7 dagar ges. Preparatet skall inte ges till barn/ungdomar som fortfarande växer (se länk till FASS ovan). Vid behandlingssvikt även med moxifloxacin finns endast licenspreparat att förskriva.

Vid stark misstanke på uppåtstigande infektioner som salpingit och epididymit kan moxifloxacin i dosen 400 mg x 1 i 14 dagar ges.

Aktuell(a) partner i en pågående relation bör provtas och behandlas om provet för M. genitalium är positivt.

Patienter med behandlingssvikt eller komplikationer bör remitteras till mottagning för sexuellt överförbara sjukdomar/venereologisk mottagning.

Observera att både azitromycin och moxifloxacin kan ge förlängt QTc-intervall med risk för hjärtarytmier. Preparaten skall användas med försiktighet om patienten även behandlas med andra läkemedel som kan förlänga QTc-intervallet – exempelvis en del antidepressiva och antipsykotika (se crediblemeds.org). EKG-undersökning och resistensbestämning förelås före behandling. Observera också att behandling med fluorokinoloner (ex moxifloxacin) kan ge allvarliga biverkningar. Försiktighet vid förskrivning rekommenderas av Läkemedelsverket och EMA (European Medicines Agency).

 

 

UPPFÖLJNING

 

Kontrollprov kan tas 4 veckor efter påbörjad behandling och rekommenderas alltid vid kvarvarande symtom.


 

ICD-10

Andra specificerade huvudsakligen sexuellt överförda sjukdomar A63.8

 

Referenser

www.ssdv.se, rekommendationer STI. Länk

Taylor-Robinson D, Jensen JS. Mycoplasma genitalium: from Chrysalis to multicolored butterfly. Clin Microbiol Rev. 2011 Jul; 24(3):498-514. Länk

Machalek DA, Tao Y, Shilling H, et al. Prevalence of mutations associated with resistance to macrolides and fluoroquinolones in Mycoplasma genitalium: a systematic review and meta-analysis. Lancet Infect Dis. 2020;20; 1302-1314. Länk

Lis R, Rowhani-Rahbar A, Manhart LE. Mycoplasma genitalium infection and female reproductive tract disease: a meta-analysis. Clin Infect Dis. 2015 Aug 1;61(3):418-26. Länk

Horner PJ, Martin DH. Mycoplasma genitalium infection in men. J Infect Dis 2017; 216:S396–S405. Länk

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB

Kommentera >>

Lämna ett svar

Tack för din kommentar!


Prenumerera på våra nyhetsbrev