BAKGRUND
Proktit innebär en inflammation i mukosan i rektum. I vissa fall kan inflammationen gripa över på rektums djupare vägglager och även perirektal vävnad.
För att diagnosen proktit skall kunna ställas krävs att man vid rektoskopi kan se den övre begränsningen av den inflammatoriska förändringen och att slemhinnan ovan proktiten är normal.
Om inflammationen finns ovanför rektum är diagnosen kolit.
Etiologi
Proktit kan orsakas av flera olika tillstånd:
- Specifika inflammationer – Mb Crohn eller Ulcerös kolit kan debutera med proktit där det fortsatta förloppet avgör den slutgiltiga diagnosen.
- Bakteriella infektioner – ofta sexuellt överförda, t ex gonorré.
- Traumatisk proktit – kan ses vid rektalprolaps eller invagination samt efter analt coitus.
- Ischemisk proktit kan uppträda efter kärlskada, ibland efter operationer av kärlförträngningar i lilla bäckenet eller efter operation för rektalcancer.
- Läkemedelsinducerade proktiter som beror på irriterande stolpiller t ex NSAID i suppositorieform. Vid seponering av läkemedlet läker proktiten ut.
- Strålproktit – uppkommer efter strålbehandling av t ex prostatacancer, gynekologisk cancer eller ändtarmscancer.
- Idiopatisk proktit – här finner man ingen fastställbar genes till sjukdomen. En del patienter kan ha förvärvat proktiten genom analt coitus. I andra fall övergår den ”idiopatiska proktiten” i en generell colit.
SYMTOM
- Blödning – oftast ljusröd och skild från feces, ibland färskt blod i feces
- Ökad sekretion av slem
- Smärta – oftast dov, molande smärta i analtrakten
- Feber – kan förekomma vid bakteriella proktiter
- Tenesmer – täta trängningar till avföring
UTREDNING
- Anamnes – ljusröd blödning och ibland smärta, slemsekretion och tenesmer. Finns något som kan ha orsakat proktiten (se ovan)?
- Rektoskopi – slemhinnan är vid proktit granulerad och lättblödande vid beröring. Ovanför rektum skall slemhinnan vara blek och icke lättblödande. Ofta ses en skarp gräns mellan förändrad och normal slemhinna. Biopsi bör tas för histopatologisk diagnos. Observera att lavemang kan ge rodnad slemhinna, som dock ej är lättblödande.
- Odling – vid misstanke om bakteriell genes, t ex ökad slembildning, tas odling från rektum och vagina.
DIFFERENTIALDIAGNOSER
- Diagnosen proktit är oftast lätt att ställa, men utredning krävs för specifik diagnos och att rätt behandling skall ges (se ovan).
- Kolit – om slemhinneförändringarna kan ses inom hela rektoskopets räckvidd (> 15-20 cm ovan anus) är diagnosen kolit. Sannolikt rör det sig om ulcerös kolit eller Mb Crohn och patienten bör remitteras till specialklinik för fortsatt utredning och behandling.
- Annan orsak till blödning – hemorrojder, tumörer e t c.
BEHANDLING
- Lokalbehandling med 5-ASA-preparat (Mesalazin) oftast i suppositorieform är förstahandsbehandling vid akut ulcerös proktit, om annan specifik orsak till proktit har uteslutits. Behandlingen ges 1-2 ggr/dag under 4-8 veckor. Behandlingen bör fortsätta någon vecka efter erhållen remission.
- Steroidklysma – prednisolon eller budesonid ges i andra hand vid ulcerös proktit lämpligen som ett klysma morgon och kväll under en vecka och därefter ett till kvällen i 1-2 veckor. Det senare preparatet har mindre systembiverkningar. Lavemanget skall ej leda till avföring, utan patienten skall hålla kvar det så länge som möjligt. Utläkning ses normalt efter 2-3 veckor. Behandlingen kan upprepas en gång. Patienten bör efter behandlingen komma på kontrollrektoskopi. En viss andel av patienter som debuterar med ulcerös proktit progredierar till ulcerös kolit.
- Ett alternativ är skumberedning av hydrokortison (Colifoam) som inte ger samma trängningar som ett lavemang.
- Utläkning ses normalt efter 2-3 veckor. Behandlingen kan upprepas. Behandling av nydebuterad ulcerös proktit bör utföras i samråd med specialist på grund av risk för progression.
- Steroidsuppositorier – prednisolonsuppositorier kan ges om patienten ej klarar att ta klysma (eller Colifoam) eller om detta ej har haft effekt.
- Proktit vid misstänkt eller säkerställd Mb Crohn behandlas i samråd med gastroenterolog.
- Svårare fall med proktit beroende på inflammatorisk tarmsjukdom som inte svarat på lokalbehandling kan behöva systembehandling, t ex immunomodulering eller biologisk behandling (se avsnitt om inflammatorisk tarmsjukdom).
- Antibiotika – ges vid bakteriell infektion efter att odlingssvar kommit
- Om proktiten beror på rektal invagination eller rektalprolaps krävs ingen särskild lokalbehandling utan patienten bör remitteras till kirurgklinik för utredning.
- Strålproktit är svårbehandlad men vissa symtom kan lindras med lokalbehandling och bör föranleda remiss till specialist.
ICD-10
Strålningsproktit K62.7
Andra specificerade sjukdomar i anus och rektum K62.8
Ulcerös proktit K51.2
Sjukskrivning
Länkar till försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen:
K51 Ulcerös kolit
Referenser
Cohen RD, Dalal SR. Systematic Review: Rectal Therapies for the Treatment of Distal Forms of Ulcerative Colitis. Inflamm Bowel Dis. 2015 Jul;21(7):1719-36. Länk
